Sparsam körning

Sparsam körning handlar om framförhållning, inte om att köra långsamt. Varje inbromsning är bränsle du redan betalat för som blir värme i bromsskivorna. Kör du så att du slipper bromsa sjunker förbrukningen omkring tio procent – utan att resan tar nämnvärt längre tid.

De fem greppen som gör störst skillnad

1. Växla upp tidigt. Så snart motorn går jämnt på nästa växel. Låga varv med hög växel drar mindre än höga varv med låg.
2. Planera framåt. Läs trafiken flera fordon fram så att du kan lätta på gasen i stället för att bromsa.
3. Motorbromsa. Med växeln ilagd stryps insprutningen helt. Att rulla på frigång drar mer, eftersom motorn då måste hållas igång.
4. Håll jämn fart. Varje accelerationscykel kostar. Farthållare på landsväg gör jobbet bättre än högerfoten.
5. Sänk farten något. Luftmotståndet växer med kvadraten på hastigheten – dubbel fart ger fyra gånger motståndet.

Sådant du bär med dig utan att tänka på det

• Takbox och takräcke. Kan öka förbrukningen med tiotals procent i landsvägsfart, mest på grund av luftmotståndet. Av med dem mellan resorna.
• Onödig last. Varje kilo ska accelereras vid varje igångsättning, så effekten är störst i stadstrafik.
• Lågt däcktryck. Ett mjukt däck deformeras mer per varv, och deformationen kostar energi. Kolla trycket kallt, en gång i månaden.
• Klimatanläggningen. Kompressorn drivs av motorn. I låg fart är den ändå ofta snålare än öppna fönster.

Kallstarten är resans smutsigaste del

En katalysator behöver flera hundra grader för att arbeta. De första minuterna efter en kallstart släpps därför nästan orenade avgaser ut, oavsett hur ny bilen är. Det är förklaringen till att korta stadsturer smutsar ned oproportionerligt mycket.

Motorvärmaren löser en del av det. En till två timmar räcker – efter det är motorn så varm den blir och resten är ren elförbrukning. Vinsten är trefaldig: lägre utsläpp, lägre förbrukning och mindre slitage, eftersom kallstarten är det som sliter mest på motorn.

Tomgångskörning ger inget alls tillbaka. I de flesta kommuner är gränsen högst en minut, satt i lokala hälsoskyddsföreskrifter.

Utsläppen och vad de gör

Provet frågar nästan alltid efter kopplingen mellan ämne och effekt, inte efter kemin:

Trevägskatalysatorn tar hand om tre av dem – kolmonoxid, kolväten och kväveoxider – och omvandlar dem till koldioxid, vatten och kvävgas. Koldioxiden minskar alltså inte av rening. Den följer bränslemängden rakt av, och den enda vägen ned är att köra snålare, kortare eller på förnybart.

Miljözonernas tre klasser

• Klass 1 – tunga lastbilar och bussar.
• Klass 2 – personbilar och lätta lastbilar. Bensin kräver Euro 5 eller 6, diesel kräver Euro 6.
• Klass 3 – strängast. I praktiken bara el- och bränslecellsfordon samt vissa gasfordon.

Kommunen beslutar var zonerna ska ligga. Undantag finns bland annat för färdtjänst och för fordon registrerade på personer med parkeringstillstånd för rörelsehindrad.

Drivmedlen

• Biodrivmedel som HVO, E85 och biogas ingår i ett kretslopp och tillför ingen ny fossil koldioxid. Avgaser bildas fortfarande.
• Elbil ger inga avgaser lokalt, men påverkan finns i elproduktionen och batteritillverkningen. Nyttan beror på elmixen och på hur länge bilen används.
• Diesel har partikelfilter och ofta AdBlue, som omvandlar kväveoxider till kvävgas och vatten. Korta stadsturer hinner sällan värma filtret nog för att rensa sig.

Det som slår allt annat

Den effektivaste körningen är den som inte blir av. Samåkning halverar utsläppet per person redan vid två i bilen, och en kombinerad ärenderunda är snålare än fyra separata kallstarter. Tekniken i bilen har ett tak; hur och hur ofta du kör har det inte.